hola

   

Ibland saknar jag så himla mycket att prata svenska. Engelska är ju roligt att prata ett litet tag, någon gång ibland, och jag känner nog inte att jag egentligen har något större problem med att uttrycka mig. I alla fall inte för det mesta. Men vissa saker är bara så himla mycket lättare att säga på svenska. Man behöver inte tänka efter hur man ska forma meningar, vilka ord man ska använda och så vidare, det kommer ju liksom naturligt.
   För det mesta längtar jag inte hem så mycket. Vissa dagar, när det regnar eller man inte har någon att äta lunch med i skolan kanske, men annars går det bra. Åka hem vill jag i alla fall inte göra, jag har ju liksom inte sett allt än. Men jag önskar att jag hade lite kompisar här som är på riktigt, som man känner, precis som hemma. Och någon att prata svenska med också då. Men förutsatt att det kanske kan ta ett tag, får man väl göra det bästa av situationen och tänka lite positivt.
  Våren börjar komma så smått, dagarna börjar bli varmare, vädret bättre. För det mesta behöver jag inte göra så mycket i skolan, och i söndags var en av de bästa dagarna hittills här tror jag. Dessutom fungerar min (mammas) analoga kamera igen, så jag kommer säkert att spendera (alldeles för) mycket pengar på film och framkallning. Och på tidningar, för jag gillar tidningar. Jag ska hitta en ny kompis att äta lunch med och jag ska börja simma efter skolan. Det bästa är att ta ett litet steg i taget, tror jag.
Hejrå